Skjuta, äta, kotten, gå, racea, åka och annat.

Idag har varit en händelserik dag. Först tatueringen, som nu börjar se ganska jävla nasty ut, och sen så trodde jag ett tag att jag skulle få sitta här själv och ha skittråkigt. Då skickade Adam ett mess och frågade om jag hade det kul i Östersund. Det hade jag inte. Och det messer räddade förmodligen mitt liv ikväll.

Jag böt om och laddade upp och åkte till Adam. Sen sprang vi runt och sköt på varandra i skogen. Det var fan kul. Jag var bättre på att smyga mig på Adam och gömma mig men han träffade mig alltid eftersom jag jämt lyckades klanta till det i precis sista ögonblicket. Bäst var när han redan hade sprungit förbi mig och jag hade säkringen i när jag skulle börja skjuta. Jag var övertygad om att han såg mig så jag skrek "Helvete!" och det var då han upptäckte mig och hann döda mig innan jag hann döda honom. Det måste göras flera gånger med flera människor tycker jag.

Sen åkte vi och köpte mat på Lidl och så åkte vi hem. Satt här ett tag och så kom Elin och Madde till slut. Då stekte jag och Adam upp våran fläskfilé, tog ett tag för två gånger när jag tog min bit så var den asaröd i mitten. Inge gott då. Men till slut blev det skitgott av alltihopa. Mmm... Vi pratade olika sorters sexuella böjelser och porr och sånt där som man pratar om när man äter oxfilé ibland.

Sedan spelade vi kotten. Jag och Adam utklassade tjejerna med hjälp av list, rävspel, skicklighet och en del blufferi. Precis som det ska vara när man spelar kotten. Och de börjades skrika precis som alltid när man spelar kotten. Man pratar högt och i mun på varandra och det är bara sååå mysigt. Efter det hade vi en hetsk diskution om huruvida vi skulle åka in till stan eller inte, men jag tror ingen ångrade att vi gjorde det.

Vi åkte alltså in till stan. Väl där så skulle vi gå på det roliga tivolit. Madde såg en röd, blinkande skylt och gick hastigt åt det hållet. Det var Mekka-skylten som blinkade genom coop-fönstret. Sen såg hon en till röd skylt och blev lika glad igen, hon ville verkligen åka karuselll, men det var bara lindex-skylten. Hon var som en hamster som letade pellets ungefär. Sen gick vi förbi pubarna, där jag såg det största asset i mitt liv dansa, läskigt, och vidare mot parkeringen bakom Ica igen eftersom inget hände. Där stod det dock en...

Kundvagn. Javisst. Vi åkte och vi snurrade och vi skrattade och vi filmade. Det var kul. Sedan så flyttade vi bara kundvagnen lite från dess ursprungliga läge. Ungefär 4 meter i sidled och 2 meter uppåt. Vi vände den uppochner också. På en stolpe. Sen kom en taxi, och då gick vi. Vi satte oss i bilen och åkte ner till koppardalen. Tittade på nya rondellen, pekade ut harrys och kollade vart MAEK's gym ligger. Väldigt upplyftande. Tog ett varv till sjukhuset också. Sen bar det av till industriområdet i Krylbo. Hittade värsta coola stället att köra air soft på på natten. Bara ingen jobbar nattskift där så går det nog bra. Sen åkte vi till brovallsgården och tittade lite där också, där är det ju trots allt 80-talsfest imorrn. Min tatuering kommer se ännu mer nasty ut då kan jag lova. Ursch.

Det var väl allt för nu. Nu sitter jag bara och pratar med söta lilla Sara (en av alla söta små Saror jag känner) och långhåriga lilla Robin på MSN och det är väl dags att knoppa snart. Tänkte börja lägga mig lite tidigare nu när jag ska jobba på måndag...

Märkt för livet.

Så var det gjort. Nu finns ingen återvändo, nu är det bara att fortsätta.

Marcy Playground

Sitter man här och laddar ner musik åt Emma. Har lagt in Marcy Playground på datorn också, så nu kan jag även lyssna på det. Min punkskivor började bli lite uttjatade. Marcy tjatas aldrig ut. När skivan är slut vill man bara slå på den igen. Varför har jag så lite musik då? Jo, så här är det:

Jag köpte ju en megastorcool Mp3-spelare, sen så flyttade jag över all min musik på den. Sen flyttade Per över alla sina prylar, musik och filmer, innan han formaterade datorn. Sen fick den krupp och nu är den skittrasig. Det är irriterande för jag vet inte var kvittot är. Surt sa röven.

Men nu har jag iaf Marcy Playground.

Come back and be. Come back for free. Come back and stay child, have you gone crazy?

Förresten...

Massa kärlek till lilla Emma som ligger hemma, nyopererad och tycker synd om sig själv. Kommer och räddar dig med hjälp av våran bästa vän imorrn, Rudolf Andersson. Den här är för dig Emma:

"Ser du nå tåg Karin? INTE JAG HELLER! Miljoner arbetslösa, men dom här... Dom här ska allt få hålla på. Vart är vi på väg när vi inte längre kan lita på våra statliga företag? Va? Vart är vi på väg?"
"Va...? På semester älskling..."
"Va?? Ja... Jo... Men vad väntar vi på då?"
"Dig..."
"Jaha, ja okej."

=) Allt för dig gumman. ;) *kramar lite på*

Mimikry och sånt.

Igår var Elin här. Vi skulle göra så mycket, så otroligt mycket. Men det gjorde vi inte. Jag la in tvätt i maskinen, vi kollade på Mordet på Orientexpessen, vilade (med ställd klocka till och med) och sedan så sov vi tills det var i förmiddags. Coolt. Kanske. Kom ner i tvättstugan och då hade den som tvättat efter mig försökt torkat mina kläder iaf. Tack för det. Synd bara att ena torktumlaren är askass, så jag fick hänga kläderna på tork i badrummet istället. Kul? Nej.

Sen åkte vi runt i Krylbo. Var på den där indiska butiken och såg massa fula saker. Jag menar, vem fan vill ha en lampa föreställande en svart pojke i pösbyxor, utan tröja och med en turban som allt som allt är över en meter där han står med en liten lampa uppsträckt i ena armen? Inte jag iaf. Fy fan va ful den var. Men men, så var det. Sen var vi in till Cittes, men han var upptagen. Så vi åkte till stan istället och köpte biljetter till Daldansen. Sen åkte vi till Krylbo där pappa tog bilen.

Jag och Elin cyklade efter allt det här till Karlbo, där vi, Robin och Robert åt tacos. Jepp, jag åt tacos innan jag drack öl. Redan där nämnde jag vad som skulle ske senare under kvällen, och jag hade rätt. Elin åkte hem efter det och jag och Robert cyklade till Citte igen. Fick pris och tid så på fredag vid halv två-tiden så har jag två tatueringar. Coolt. Sen cyklade vi hem, drack någon öl, blev hämtade av Danne och drack mer öl hemma hos honom. Någonstans här emellan slog jag dessutom upp tån så att det började blöda igenom strumpan senare. Mmm... Sen blev vi hämtade hos Danne av Madde och Elin.

Efter ett bilbyte till min monsterbil så åkte vi till Hedemora. Madde och Elin sprang snabbt iväg för att inte missa Rootvälta. Jag, Robert och Danne hade massa öl kvar så vi väntade vid bilen. Jag och Robert kände dessutom att vi inte mådde så bra så efter lite påtvingat spyende så svepte vi de sista ölen och gick till området vi också. Där var det väl okej drag. Rootvälta var väl sådär. Inte min musiksmak, men inte dåligt heller. Efter det så discoade vi loss lite och sen kom det. Mimikry. Vi stod alla längst fram och gungade! Robert fick sjunga själv i micken 3 gånger, Danne fick Heavys flagga och vi fick alla krama Hjalle. Dessutom var de jävligt bra. En flicka som är stark var deras klart bästa låt, den avslutade de med innan de gick ut. Men sen kom extranummren och där kom också, sist av allt, En kungens man och helvetet bröt lös. Fy jävlar vad vi hoppade och skrek allihopa. Sen köpte jag en t-shirt, en skiva och en knapp. Sen åkte vi till donken, och så hem och nu sitter jag här. En jävligt lyckad kväll.

Fick svar på ett brev också. Väldigt tacksamt så... Tack. Är väl det enda jag kan skriva. Jag hoppades verkligen på det, och glad blev jag. På riktigt riktigt glad.

Sjukt.

En kille går, med sina polare, förbi några som står och pissar i Stockholm. De blir förbannade, jagar ikapp honom, misshandlar den ena lite grann och den andra så han dör.
Domar:
1 års fängelse, vilkorlig dom, frikännande.

En man tar toplessbilder på Cameron Diaz och använder dem på sin hemsida.
Möjlig dom:
Upp till 6 års fängelse.

Döm ni och säg om det verkar vara friskt.

Tatueraren

Fan att jag aldrig kan komma på vad han heter. Måste ju ha hans nummer så jag kan ringa honom och prata med honom så han kan tatuera mig. Har ju både pengar och motiv nu. Typ iaf. Fan va drygt att allt ska gå så segt.

Och storsjöyran försvinner väl för alltid, och det är det som gör ondast i hela världen. Men men. Får väl följa med på daladansen istället då. Misnt lika kul. Eller så är det minst lika kul inte. Fy fan. Kul att alla har pengar att åka utomlands och gå på 1000 festivaler annars, men inte när jag väl har tid att göra något. Kul.

Allting är gratis i vår vikingabar

Vaknade i morse. Gick ut. I torkställningen låg ett par avsågade grenar och en sko. Trasiga ölburkar överallt, smuts, blood och pizzakartonger. Fan vad jag är glad över att det inte är jag som bor där.

Oj oj oj. Jääävlar vilken fest. Att Per ens fick chansen att prata med polisen i bara handduk är ju rätt okej. Men att det han fick säga ungefär var "nej, jag har ingen aning om någon öl i grannens pool. Däremot är jag medveten om optimistjollen som ligger där" säger väl en hel del?

Så vad hände då? Alles för mycket och alles för lite. Studsmattan var väl kvällens mest populära iaf. Den och båten. Och ölen. Och kärleken män emellan, för det var mycket manlig kärlek. Det är mysigt att dansa tryckare till Forever Young. Sen gjorde jag väl bort mig som jag brukar. Det hade väl varit okej om jag bara gått och lagt mig men nu såg jag imorse vad jag skrev igår och jag kan väl bara säga att, trots att det blev kanske lite överdrivet på slutet, så menar jag det. Ingen mening att hyckla längre, det är ute och det kan inte tas tillbaka. Förlåt bara för att jag var så dryg på slutet, men jag kunde bara inte hejda mig själv. Jag har mina anledningar, även om du nog aldrig kommer förstå varför.

Sen kom jag hem. Då låg det en bulgar i min säng. Caner heter han och är min brors kompis. Det kom väl inte helt oväntat, men inte helt väntat heller. Sååå, ja. Jag får väl skriva mer när bakisdimman gått över.

Mellan två broar.

Där joggade jag idag. Där och lite till. Som vanligt blev jag som jag brukar när jag lyssnar på Dia Psalma och KSMB. Den där kännslan som kryper sig på. Känslan som ingen här förstår.

En del av mina kompisar säger iofs att "Jo, men det där, det är ju bra. Ibland är det ju till och med riktigt bra!" men det är inte det det går ut på. När jag lyssnar på vanlig underbar och bra musik så blir jag uppfylld av dess kraft och hur stor den är och alla känslor av att jag vill höra mer. Så tror jag nog att det är för många. Men när jag lyssnar på just Dia Psalma och KSMB så blir det annorlunda. Den kännslan finns också där, men över den ligger en känsla av "Jag vill också. Jag KAN också. Om jag bara inte varit en så ensam själ i en ensam stad". Alltså, jag är inte ensam och bedrövlig och så, jag är bara ensam om att känna såhär om den här musiken bland alla jag känner. De andra musikerna är mer "javisst, vi kan väl spela och spela in någon gång, sen kan vi väl spela live som du vill, visst". Men det händer ju aldrig. De har så mycket annat att göra som har med sin musik att göra, jag har ingenting att göra med min musik. Jag vill bara spela, sjung, dansa, skapa, skriva, skräna, skrika och förtjusa. Få folk att känna som jag känner, för det kan vara den underbaraste känslan någonsin, om man delar den med någon. Det kan också vara den hemskaste känslan någonsin, om man är en ensam själ. Man vill och vet att man kan, men inte själv. Och ingen hjälp finns att få. Bara ond bråd död för ett intellekt som en gång var så lovande.

Skott i foten.

Gjorde inte så ont som jag hoppades. Kön. Varför går jag alltid på de sämsta prylarna? Den funkar ju inte alls. Hellvete. Så mycket pengar för så lite. Satan va jävla besviken och ledsen jag är.

Mat.

Så hungrig. Sååå... Hunrig... Orkar inte laga, pizzerian öppnar om en kvart. Oooh, i-landstortyr.

Kattmat och mjölk.

Det var vad jag handlade på coop idag. En bra frukost. Pratade med Danne i kassan. Får de verkligen stå och småprata? Det blir nog rapport på det här. =)

Ingen gas idag. Men nu har de hämtat sina vapen iaf. Ska få lite pengar av Markus och så blir allt bra sen. Nästan. Om jag får dem av Bacon och Per också så blir livet underbart. Men det är väl inget man kan hoppas på.

Nu ska jag ringa lulebo, länsförsäkringar och sen åka ner till Flen. Lilla Emsi är hemma igen så nu är det slut på friden.

Hoppas det är träning på onsdag. I ake, I really do.

Hipp hipp hora! Gubben är 50 år!

Igår firade vi min far som fyllde 50 bast. Det var kul. Sedan så skulle jag in till stan men Star stängde kassan vid 12. Jag kom kvart över så jag fick inte komma in. Kul. Det såg ju ut att vara en hel del folk där iaf. =/ Sugstar. Och ändå går man in dit varje jävla gång. Typiskt dumt mänskligt beteende. Vilken bra helg. Först nerdrogad och gripen, sen inte ens insläppt. Men snart så är det över.

Har fått antagningsbesked nu, och kontrakt, och allt. Ska få ett "Hej, välkommen!" brev snart också. Det blir nog kanon det. Nollningen börjar 17de augusti, och sen är det bara att köra på som fan.

Fyllecell.

Nu vet jag alltså hur det känns att vakna i en nerspydd fyllecell. Jag drack 5 öl innan krogen. Det brukar vara minst 10. Sedan så drack jag en öl och en tequila där inne. Det brukar också bli fler. Sen hade jag bara försvunnit sägs det. Blivit skitfull, gått ut, hamnat i bråk och så blivit insydd. Har fått ena linsen bortslagen, är skitöm under ögat, men jag antar att han fick vad han förtjänade eftersom jag har blod på byxorna. Jag har inte blödit så det är inte mitt blod iaf. Skulle vilja veta vad som hände egentligen. Det vore ju klart kul. "Du har varit dum. Dum mot andra människor. Full och dum." sa farbror polisen imorse. Det var skumt eftersom jag inte brukar bli så. Någon måste lagt något i det jag drack, för nu blev jag värre än när vi drack som fan i bulgarien. Ja det är märkligt.

Att döda en tysk.

Igår så höll jag att döda en tysk. Eller om de är österrikare. Jag vet inte. Han satt iaf och slipade på en stor järnring, inner- samt ytterdiameter på en 6 och 7 meter ungefär. Då skulle jag köra en låda ovanför honom, som vägde upp emot 100-150 kilo minst. Såg inte om det var stål i den heller. Sen lösta kranen ur så det inte gick att höja lådan mer och då brakade den rakt in i en byggställning, lådan lossnade och föll ner på ringen. Den landade på ena siden, vilket, av naturlagarna kontrollerat, gjorde att den andra sidan, tyskens sida, for upp. Det var inte mycket. Men när man sitter och slipar på något med ansiktet ganska nära en platta som kan skära i stål när den som då snurrade med några tusen varv i minuten, då vill man hellst inte att den ska flytta sig alls utan att man är med. Jag tyckte det var skitkul.

Nu har jag betalat min första räkning till lulebo också. 1913 spänn för en etta, del i dublett kille/guy. Det blir nog bra det här.

Typ.

Måste väl uppdatera den här ibland också för att inte tappa läsare. Men jag är ju inte ledsen, hur ska det gå?

Eller ja, lite besviken är jag ju allt på en del, men det hör till vardagen. Letar efter en låttext som jag tror passar in till 100% på min relation till vissa, men jag har inte hört hela och texten ligger ute. Därför måste jag sänka mig till stöld för att hitta låten, men allt är så jävla segt på internet nu. Kan inte ladda ner någon bittorrentklient och då kan jag inte ladda ner skivan med låten på. Det är lite irriterande.

Ikväll är det natt som jobbas. Imorgon med. Sen är jag fri i två veckor. Får se om det blir någon yra, har ju inga pengar. Tror jag ska sluta låna ut från och med nu. Om folk som har pengar vägrar betala tillbaka och åka på egna festivaler, om det så är i Arvika eller på Wacken, så är det inte värt det längre bara. Så det blir nog ingen festival alls för mig, min livslust och det som fick mig att överleva lumpen. Dessutom har ju alla hoppat av. Har bara Adde kvar att höra med, någon annan kunde ju tydligen inte nu. Sug.

Fel.

Mina matematiska kunskaper var ju inte bra. 4 timmar per natt i tre nätter är inte 16 som jag skrev först, utan tolv, som jag nu uppdaterat. Så tidslistan är mer korrekt nu.

3 dygn.

De senaste 72 timmarna har jag jobbat 24. Då blir det 48 kvar.
Av de 48 timmarna har jag sovit 12, bara blivit runt 4 stycken på natt. Då har jag 36 kvar.
Av de 36 timmarn har jag ägnat 4 åt att ta mig till och från jobbet, om man räknar hela morgontimmen med packning, frukost, cykling och ombyte som det. Då har jag 32 kvar.

Vad har jag gjort de 32 timmar av ledig tid jag haft då? Ja, ni. Vad ska man säga. Säg bad 5 timmar då. Då är det 27 kvar. Lagat och ätit mat i 6 kanske. Då har jag 21 timmar kvar. Iron Maiden och fyllechaffis igår tog 2 timmar. 19 kvar. Guild Wars har jag spelat också. Säkert 9 timmar iaf. 10 kvar. Sett på film, 3.5 timme med shoppande av godis också. Då har jag alltså ägnat 6.5 timmar åt slösurfande, gitarrspel och tänkade. Verkar mer kan man tycka eftersom jag gör samma sak när jag lagar och äter mat oftast också så egentligen kan man sätta ihop dem, med Guild Wars, så har jag spenderat 21.5 timmar framför datorn/spisen/övrigt.

Vad kan man då dra för slutsats av detta? Ja, jag vet inte. Jag har då trivits iaf.

Anledningen till att jag måste så långt upp, lilla gumman, det är för att jag ska kunna bli rik och köpa dig ett drömpalats där tv:n visar Sunes Sommar dygnet runt och det finns grillar och sjöar på baksidan, och ett eget dansställe med världens bästa discjockey i källaren. Det du. Annars hade jag ju lätt kommit och bott med dig i de bohemiskaste av världan, tro inte att jag inte är sugen, men jag måste börja plugga nu iaf. Om ett par år så kommer jag ta ett års uppehåll, då får vi se vad jag gör då. Kanske något med dig. =)

Öl, tyskar, bomber och 1000 grader.

Idag fick jag fyra starköl av en svetsande tysk på jobbet. Det kanske låter skumt, men det var det också. Men men, jag grinar inte för det. Jag fick dem ju bara inte utan var tvungen att jobba för dem så. Men jag hade inte förväntat mig något. Idag var det nästan 1000 grader i verket. Inte hela tiden, överallt, men vissa ställen var man tvungen att springa förbi med skyddat ansikte för att annars gjorde det ont. Riktigt ont.

Alla har hört Tina på radion, utom jag och Jimmy. Det är lite irriterande. Söker igenom SRs sändningar nu men hittar inget. Om någon vet i vilket program och vilken tid det sändes får ni gärna höra av er. Tack till er som redan har hört av sig.

Allt är ljusare idag, trots bomber och granater, och maten smakar bättre. Det är renare i luften och allting ler. Allt som krävdes var att jag brände ett gammalt kort och skaffade ett nytt. Det borde jag gjort för länge sedan. Livet myser på. För en vecka sedan funkade inget, allt gick fel och jag grät mig själv till sömns. Nu funkar nästan allt, inte riktigt allt, men nästan. Sen saknas ju givetvis det viktigaste men jag klarar mig nu iaf eftersom allt annat flyter på.

Saknar dig också, och Sune. Speciellt Sune. Men SPECIELLT dig. =)

Feta grogga, ond bråd död

Undrar om man skulle börja citera sångtexter här som en tokig också? Gjorde jag ju alltid på gamla goda tiden i lunardagboken. Men vi får se. Kanske bara stycken lite då och då. =)

Kanske vore dags för lite heta nätter på Haiti snart. Det vore ju inte helt fel. Tänk om man vore långt, långt borta upp och ner. =)

Två samtal

Nu har jag nog haft mina två bästa samtal någonsin.

1, på telefon:

*ringring*

Jag: Jernberg?

Per: Tja.

Jag: Tja.

Per: Ska du hämtas?

Jag: Ja.

Per: Bra.

*klick*


2, i lägenheten:

Jag: Var du in till stan eller?

Jimmy: Ja det finns mjölk.

Jag: Bra.

Längre än så ska inte ett samtal behöva vara.

There is no place like 127.0.0.1

Ett positivt inlägg då, får se hur länge det håller innan det spårar ur. =)

Nu har jag beställt ett nytt grafikkort, sorterat lite i min Mp3a, lekt tennis med Per (gick ju iofs anus, men ändå), fått hem en till skiva + ett spel, hittat två av tre borttappade tidningar och så fort jag får pengar av Bacon så ska jag köpa en ny telefon.

Per ska till Arvika men hela släkten lär väl hata mig om jag också åker dit. De spelar på lördagen. Det suger mer än något annat sugit någon gång förut.

Nu ska jag duscha, sen är jag rätt trött också så kanske sova tidigt ikväll? Näää, inte precis. Men vi får se.

... ... ...

Jag orkar inte mer nu...

Hatet... Enormt...

Så många känslor som trängs i min kropp just nu... Om allt det här varit utspritt på ett år eller två hade jag inte tänkt mycket på det, men när precis all skit i hela världen kommer på två veckor. Verkligen ALL skit i HELA världen, då blir det för mycket. Jag är en bruten och knäckt människa. Jag gråter mig själv till sömns.

Hatar att bli skickad vidare...

*gråter* hade skrivit något som tog 20 minuter och var jättebra och jätteroligt (för att det är sant) om hur jobbigt det är när man ska ladda ner något och bara blir skickad vidare. Skitkul var det, men det försvann så ni lär aldrig få läsa det för jag orkar inte ens tänka på att skriva om det, speciellt inte eftersom när jag väl var klar med nerladdningen som tog hur lång tid som hellst att ens hitta så fungerade inte programmet. Vill ni att jag ska skriva om det kan ni ju lämna en kommentar, men nu ska jag bara lägga mig i fosterställning i sängen, gråta okontrollerat och sedan, frammåt natten, kanske jag firar med att hugga en gaffel i låret upprepade gånger. Så uppgiven är jag på allt som har med datorer att göra just nu.

Fan...

Det här är skrivet i notepad. Tänker lägga in det när min dator tillåter mig att komma åt just den sidan jag vill (reds anm., tog bara 40 min att komma in på sidan). Jag vill verkligen skriva och alla andra websidor är möjliga att komma åt. Men när jag trycker på Add new post så säger datorn att, "hey! det här är nog något som han skulle kunna vilja göra! Nej, nej, nej, jag ska ta fram sidan en byte i minuten och tvinga honom slösurfa på det sättet som får honom att förakta sig själv och hela mänskligheten eftersom han får så tråkigt av den och måste surfa runt på diverse nollors presentationer på någon hjärndöd community eller ännu värre, aftonbladets nöjessidor. Aldrig ska han få som han vill med mig, han bara köpt mig och vårdat mig ömt och nu ska jag tacka genom att slå av alla funktioner som han använder mest!" und so weiter. Min dator har inte älskat mig på sistone. Det började med att den bara lät mig spela tråkiga spel och inte de jag hellst vill. Nu har den tagit min webkamera också. Dessutom verkar den vilja plocka bort min blogg också. Varför kan ingenting bara gå bra en, endaste gång. Saker man alltid använder går sönder helt utan anledning, varför går inget helt helt utan anledning? Jag hatar allt som kräver att man måste använda något mer avancerat än ett järnrör. Ett järnrör fungerar iaf som man vill att det ska, ingenting annat i världen gör det. Världen borde vara ett järnrör.

Men det passade väl in. Jag skriver ju ändå bara när jag är deppad och ledsen så nu fick jag mer bränsle. Det är därför alla mina inlägg är så dystra, för att när jag är glad gör jag andra saker än att skriva. Men är jag glad och vill skriva finns det alltid sätt. Tänka på en viss person, titta på gamla foton, besöka vissa platser i cyberrymden och bom, där har vi inspirationen. Idag fick jag ju dessutom en extra krydda precis när jag skulle börja skriva, tack för det.

Min festivalsommar blir bara värre och värre. Jag skulle säkert verkligen kunna åka på Arvika, och nu fick jag veta av Jimmy att jag skulle gå in gratis, men inte jag då. Vi ska fira pappa så jag måste vara hemma i ett par timmar som kommer att förstöra min sommar totalt, kanske mitt liv också om de inte tournerar något mer. Ni som vet, vet vad jag pratar om. Jag MÅSTE. Måste prata med Cinna och pappa. Måste.

Storsjöyran blir iaf, de andra kan ju titta på band om de vill men jag ska bara på ett par stycken. Lär väl vara massa lumparpolare där man kan träffa. Vore kul att få tag på ett stort tält. Alla sugna kan ju höra av sig tycker jag. Det vore skitkul faktiskt. Just därför vet jag att det inte kommer att bli något. Jag blir bara upplyft och uppmuntrad för att någon ska kunna sänka mig med dubbel kraft varje gång det ser ut som att jag ska få vad jag vill ha. Alltid. Någon säger, "hey, kom med oss, det kommer att bli skitbra och allt du vill kommer att hända och vara på det viset som det ska för att du ska bli glad och kunna lyckas!" och jag blir lika glad varje gång. OM jag kommer dit så visar det sig att i sista minuten har allt ändrats så att allt är underbart så när som på någon liten detalj som förstör hela upplevelsen totalt och dödar mig om och om igen med en murken gren. Om jag missar grejen så blir det verkligen så underbart som det skulle kunnat vara. Så är det. Vill ni ha en lyckad fest, ett lyckat liv eller vad som hellst, bjud inte mig.

Vissa tycker kanske inte om att läsa om folk som bara är ledsna, men det skiter jag i. Jag är som sagt inte bara ledsen, men det är bara då jag orkar skriva. Tack för de uppmuntande orden, du vet vem, men jag vet inte om det går. Jag kanske aldrig kan.

Inga Krambjörnar imorrn iaf. Det är väl ändå positivt?

Fan va jag ska börja skriva då...

"Religioner, har skördat många miljoner.
Den ene är den andre lik, och den tredje han blir rik.
Världens är full utav strider, det har den varit i alla tider.
Människor som bara ber, och inte ser vad som sker."

Varför kan inte jag uttrycka mig som jag vill? Inte som Ulke, inte som Mart eller Mongo eller Per Granberg eller Curre Sandgren eller någon av de andra som inte är ett namn utan bara ett nummer i min playlist? Vill också.

Hm...

"Jag är rädd att du får leka med dig själv idag..."

"Du räddade mitt liv." "Hur ska vi ta oss härifrån?" "Vi flyger iväg!"

"Vi låtsas att jag flyger in i grottan, men du kan inte komma in för du är för stor."

"Skala bananen." "Mmm... Skuggan älskar banan!"

"Skaka den!" "Är det klart nu?" "Nej!" "Hm.... Man måste verkligen skaka länge."

"Hejsan, vad heter du? Varför är du alldeles grå och varför har du inga ögon?"

"Du kommer aldrig att få tråkigt med en sån fantasi."

Krambjörnarna är fan inte vad de en gång varit.

Storstädning

Har bestämt mig för att rensa upp lite här nu. Det såg ju fördjävligt ut! Time to go deep.

En morgon som denna kan man nästan omöljligt vara annat än glad. Solen hade just gått upp, vi vandrar ett gäng som jobbar på samma skift mot målet, dörren och en långledighet. Det var så underbart. Träffade Ingela på väg åt andra hållet. Tycker inte synd om henne kan jag säga. Fast bara lite.

'Hat och hat och hat, men var gör jag av min kärlek?'

Åt pizza med Anders och Robin idag. Vilka idéer vi får, men kommer det att bli mer än så? Jag hoppas det. Det verkar riktigt optimistisk. Jag gillar optimism fram till en viss grad för när saker och ting börjar kännas för bra så vet jag att det kommer att smälla till utav bara hellvetet. Jag lyfts upp bara för att slås ner totalt. Så har det varit med allt på sistone. Jobbet, festivaler, livet, helgen som var, helgen som kommer, kärleken, bristen på kärleken, hatet, bristen på hatet u s w, u s w, typ.

Frågan är ju bara när det kommer att gå bra utan att det går åt hellvete sen? Kanske på universitetet? För det är väl dit jag vill nu? Det är väl dit jag ska nu? Kanske. Lutar åt det fast jag egentligen vill göra allt annat. Alla andra gör ju allt annat, allt annat coolt och roligt. Jag får luta mig tillbaka och ta den lugna, säkra vägen mot ruinens kant för att sedan, mjukt och ledigt, hoppa över den mot ett stup av självförtvivlan och totaldestruktion av det faktiska jaget. 'Men det är mitt liv, jag lever dag för dag för dag.'

'Jag ångrar inget, jag ångrar allt' skulle jag väl kunna säga. Det finns så mycket att säga och författa att en hel bok nog inte skulle kunna täcka allt. Ändå så är det ingen som skulle vilja läsa den så den vore författad i onödan, som så mycket annat.

Kommer det någonsin ta slut? Kommer det någonsin ta slut?

Det värsta är ovissheten. Jag behöver vara olyckligt kär i någon för att det ska gå bra. Då vet jag iaf att det kan bli lycklig kärlek av det hela till slut, någon gång, kanske. Nu är jag bara olyckligt okär. Jag söker desperat efter någon att hålla av men varje gång jag tror mig hittat henne så kommer mannen i svart, han med det mörka sinnet, och slår undan benen på mig för att ta henne själv. Ovisshet är det värsta för mig. Jag måste veta för att kunna ha kontroll, jag måste ha kontroll för att kunna slappna av. Jag är spänd som en fjäder helt utan hopp för om det ska vara såhär kan jag lika gärna släppa allt här. De som är intressanta här är inte intresserade och de som är intressanta på andra platser är på andra platser. Det finns ju iofs en som kanske... Eller... Nej. Det skulle väl inte gå. Det skulle finnas mindre chans än för en snöboll i extrem hetta, men det är väl där vi befinner oss? 'Jag vill till himmelen, men jag vill inte dö. Blir kvar i helvetet istället.' Det spelar ingen roll. Ändå om det vore hon som var den som jag skulle kunna bli kär i så vet hon väl knappt att jag finns? Även om vi ses och pratar en del så vet hon väl inte att jag existerar som jag gör. Gör någon? Ja, några. Men ändå så ingen.