I min säng (jag)

Känns som om arbetsbördan aldrig blir lättare, som om ljuset i tunneln är en baklykta som kör ifrån en. Efter att i ett par dagar nästan inte sett något annat ljus än det sunkiga i datorsalen i F, eller läslampan i lastbilen, så känns det som att krypa ihop på sängen och lyssna på lugn musik ackompanjerad av stilla snyftningar vore skönt. Fast en kram vore också nice. Eller en kombination. Bara ligga still i ett par timmar och bli kramad. Det vore nice.