Reflektion av en läpp.

Asså, ibland gör det bara inte alls ont när det borde. Idag på träningen körde vi sparring med alla skydd utom väst för att vi skulle köra lite finare eller vad fan som hellst. Det är inte viktigt. Den sista jag skulle köra mot var Markus. Jag var verkligen svintrött här eftersom det varit massa matcher innan. Sen så fick han in en fin tryckspark på mig. Trodde han. Problemet var att den träffade mitt på suspen så jag vek mig av smärta. Det som var bra var ju att jag inte kände den smärtan så länge iaf. Han trodde att han fick in en fin tryckare och skulle därefter sparka en på koreanska kallad twit chagi. På svesnska kallar vi den för hästspark eftersom den går rakt bakåt, träffar med hälen och är den hårdaste sparken man kan få till, eller iaf en av de i den totala toppen på den listan. Han fick en klockren träff i min mage. Eller... Han HADE fått en klockren träff i min mage om han inte sparkat mig på pungen tidigare så jag vek mig. Vad var där då iställer för min mage tänker ni då? Jo, mitt ansikte så klart. Spräckte läppen och nu har jag en fotboll som hänger från munnen. Tänderna klarade sig dock. Näsan också. Dessutom är läppen så bortdomnad att jag inte känner någon smärta alls. Det var kul. Bara reste mig och gick. Synd att det var brottning sen bara, det är för tråkigt helt enkelt. Så nu vet ni varför jag har en jättestor läpp om ni ser mig.