Jag vill.

Har jobbat nu. Sovit mestadel av tiden faktiskt. Men sista 3 timmarna blev jävligt stressiga istället och det var jobbigt. Anledningen till min trötthet var som vanligt söta flickan, därför var den klart värt det.

VILL ha trummor. VILL spela i ett band som repar lite då och då. VILL kunna sjunga, eller iaf få chansen att sjung. Vill spela gitarr och bas hela tiden. Vill vara musiker, men ingen annan vill så jag får vara ensam antar jag. Det gick ju bra ett tag iaf, nästan två repningar var vi 4 stycken. Det var roligt. Nu är det bara jag. Skulle kanske få med mig Adde och Anders på något om jag verkligen försökte men det skulle väl vara inspelningar hos Anders då. Jag vill repa, hitta på nytt material, göra hårda covers av gamla klassiker och motsvarande för att kunna spela dem live. Det är bara det jag vill.

Kenneth and the Knutters dunkar på i högtalarna. Nu kan jag inte gå, men älskar dig, det gör jag ändå. R som i Racer. Är det kärlek? Kan vara kärlek. Är nog kärlek. Inte Kenneth då, men ändå. Dags för en ny låt. Får bli Chili Peppers då. Brukar ju bli det till slut, när punken gjort öronen ömma så är det skönt att gå tillbaka till det gamla. Gammal kärlek rostar aldrig.

Utköp åt Snejk.

Träffade just Snejken för första gången på länge, den jävla tonåringen. Han behövde vin och öl och kom till pappa Christian. Sen satt vi och pratade på smörgåstårtan och åt pain riche. Det var gott. Alla har något planerat för imorgon utom jag. Det känns väl sådär. Hatar jobbet ibland faktiskt, vill inte.

Nu är det fotboll, sedan får vi se vad som händer. Hoppas vi kan grilla nästa lördag. Det vore trevligt.

Cabarégänget i år är förresten helt VÄRDELÖSA! Ska vi behöva betala för våra biljetter? "Ja det blir ju 1600 för er, ni har ju massa pengar!". Ja det kanske vi har men ändå, det kommer ni också få om eran cabaré är bra. Vi tjänade på att våran var så bra att fattiga studenter som inte tänkte se den alls kom två gånger istället, DET är kvalitet. Vad händer sedan? Är vi inte ens bjudna på festen eller? Skamligt. Skämmes tammefan.

Samtal i natten.

Hoppas jag fick ur mig allt jag ville säga. Tror det, men jag minns inte så noga. Jag har nog egentligen en rätt sund inställning till livet, folk kanske inte tror det men varför ska man oroa sig för saker som varit och som man inte kan påverka? Löjligt onödigt faktiskt. Annars så har jag idag fått betalt för att sova i några timmar och flytta på lite saker med en joystick. Mitt liv är som ett tv-spel ungefär. Dra ena spaken frammåt, den andra åt höger och vips, punga in poängen.

Vi har fått ett erbjudande om lägenhet också, men de andra vet inget än. Ska snacka med Johan på fotbollen idag, där jag vill så se många som möjligt nu när Per har trissat upp mig.

Emma skulle ringa idag också, får se om hon gör det eller om jag ska ringa eller hur det blir. Snart får jag se mina små sötnosar igen. Syster bratEmma och lilla syster Sara. Konstigt hur något som först inte var någonting egentligen sedan blev en självklarthet som man inte tänkte på och så växte det till en kärlek utan att man märkte det. Det kanske är så det ska vara?

På tal om kärlek så var jag hos söta flickan i veckan med Jobin. Vi spelade spel, spelade lite mer och så åt vi nudlar. Tonvis med nudlar. Jobin fick till och med en av sina högsta drömmar att gå i uppfyllelse, han fick en helasiat att lagad nudlar åt honom. Jane kan inte ha haft det lätt. Men kul var det och Jobin är Jobin vilket gör att han kommer att bli mobbad för nya felsägelser hela sitt liv faktiskt. Sen lämnade vi söta flickan och det var med stor saknad, men hon kommer ju snart hit och då blir väl allting bra igen. För det är ju så vi ska vara, tillsammans. Allihopa, men mest vi. ;)

Fotboll senare, det blir nog kul. Sen är det jobb igen i morgon. Mindre kul. Minst kul är det att det är jobb på söndag. Drygt.

Fotboll och sista nattskiftet.

Nu har jag jobbat sista nattskiftet för den här gången. Nu ska jag och Jopin snart åka till söta flickan dessutom, då blir det nog ännu bättre. Men hon säger att man inte kan veta hur man känner om något förren det hänt, men ändå. Jag hade rätt förra gången.

I går spelade vi fotboll och jag fick ha mitt rosa armband för första gången. Det var en rolig match men vi förlorade. Jag, Per, Johan, Adam och Anders mot... Ja. Nio stycken elvaåringar. Fem av dom var tjejer. Men de var bra, det tycker jag. Tjejerna spelade tydligen elit också, kanske var därför de sköt hårdare än några i vårat korplag. Iaf som det såg ut för ett par år sedan, nu ska vi tydligen vara mycket bättre och ja, sämre kan vi ju inte vara.

Dags för sanitära hygienåtgärder, sen bär det av.

Konstigt.

Efter att ha pratat med pappan till en kille som var kompis med de två knivskurna så ser jag lite annorlunda på det hela. Först så stod det att de förmodligen hade slagits med varandra, men det stämde inte. Killen som dog har jag aldrig fått något grepp om vem det var men han var iaf bra kompis med den andra. Den andra är en kille från Forstrakten. En som jag bråkat rätt mycket med i låg- och mellanstadiet faktiskt. Eller ja, mycket, vi har väl bara inte kommit överrens så vi struntade väl mest i varandra. Det jag tänker på rätt ofta, det finns vissa utskällningar och sådant från min barndom som jag tänker på dagligen, är när vi började bråka efter elevens val i omklädningsrummet. Han snärtade mig med handduken mitt mellan ögonen, träffade verkligen näsryggen, och jag tände till. Snärtade av en stor hudbit från hans armveck, träff strax uppåt på överarmen, och det började blöda. Jag var äldre så jag fick allt skäll, dessutom så grät han ju helt förståerligt. Och nu ligger han på intensiven med 15 knivhugg i ryggen och ett i bröstkorgen. 15 i ryggen? Jag är så chockad över att sådan ondska finns på så nära håll att jag inte ens har vett att bli förbannad, men det kommer väl det också. Hoppas polisen får tag på den skyldige innan någon av deras vänner. Fan, t.o.m. jag skulle misshandla upp dem om jag visste vilka det var så de fick lära sig att man inte gör så. Öga för öga liksom. Inte för att jag kände honom alls men han är en Forsson och även om jag är den enda i världen som känner att sånt spelar roll så tycker jag ändå att det gör det. Alla där ute, gamla vänner och mobbare, har gjort mig till den jag är och de har alla varit viktiga. Eftersom jag är så nöjd med hur jag blev till slut så skulle jag vilja tacka dem en och en, oavsett hur mycket hat som legat emellan förut. Men det kommer jag inte göra, för bykänsla kanske inte är ett ord som ens existerar längre? Jag är väl gammeldags men i så fall så skiter jag i det.

Saker jag hatar med tidnignar.

Det är lättare att hitta dessa två översta rubriker på valfri internettidning än den nedersta:

”Alla mina män har bedragit mig”Magdalena Graaf talar ut om skilsmässan, livet som spelarfru och de kommande memoarerna.

Porrstjärna ny deltagare i Big Brother

Två män knivskurna i Avesta – en död

Vilket borde egentligen ha högst nyhetsvärde? Kan man kalla det ett tv-svek att ingen kanal vill sända Linda och Faddes bröllop? Hade det inte varit ett värre svek mot oss tittare om de faktiskt gjort det. Måste vi stå ut med denna misshandel av språk och psyke som kvällstidningar utsätter oss för? Jag har så många starka substantiv, verb och adjektiv jag vill skriva men inget räcker till. Även om jag hittar på nya ord så hjälper det ju inte, det stoppar ju ingen. Inte ens Järnrörs-Danne från Baren skulle kunna stoppa det. Inte Robinson-Kent med sin yxa heller. Ursch säger jag bara. Vad vi behöver nu är en rejäl härva som innehåller barnporr, politikermord, korrumption och konspirationer som sträcker sig över halva världen. Då kanske man slipper läsa om att Meral ska skiljas eller att Sebastian Dawkins inte får komma in på Club Goa-festen för att han är ett jävla psykbryt.

Varför?

Nu så startar jag en blog. Varför då? Varför någonting? Jag vet inte. Här kommer det stå massa djupa och deprimerande saker, men också lätta och roliga. Hela spektrat kommer att finnas med för ert välbehag.