Prövningens timma
Nu har jag blivit mätt, vägd, trycktestad, belyst, nersläckt och jag har funnits värdig. Det är inga fel på vare sig hornhinna eller pupill så därför tillhör jag en av de 90% av befolkningen som är godkända för laseroperation.
Var i Västerås alltså, och testerna gick bra, allt annat gick också bra.. Egentligen skulle jag fått tid för själva operationen den 25 augusti. I Linköping. Suxxorz sa jag. Sen så ringde hon en läkare och han hade visst tid nu på onsdag i Uppsala istället, så den tiden tog jag. Hon frågade om jag hade någon kompis som pluggade där eller något. Kom på en, men hon är ju i Luleå nu. Mitt svar blev därför nej. Så därför, eftersom jag måste åka till Östersund så tidigt på morgonen efter och måste vara på efterkontroll vid typ 8, så ordnar de ett hotellrum som de också står för. Var först på vägen hem jag kom på att Per faktisk också bor där. Hah! Hotell for me! Tråkigt bara att bo själv. *hint hint* Hör av er bara. ;)
Sen så är det så att ja, det är lugnt att bo i tält och ja, det är lugnt att supa helgen efter där. Som det ser ut nu så verkar mitt hjärtegull och några av våra vänner sugna på att följa med så vi kanske blir ett gäng. Snuttisen och en till är iaf väldigt sugna. Verkar som om det här kan bli jävla bra ändå ska vi se. *love*
När jag åkte hem var jag så lugn och harmonisk att jag höll mig mellan 90 och 100 nästan hela vägen hem, helt utan att bli irriterad på någon söndagsbilist. De som åkt med mig, speciellt den sträckan, vet hur stort det är.
Var i Västerås alltså, och testerna gick bra, allt annat gick också bra.. Egentligen skulle jag fått tid för själva operationen den 25 augusti. I Linköping. Suxxorz sa jag. Sen så ringde hon en läkare och han hade visst tid nu på onsdag i Uppsala istället, så den tiden tog jag. Hon frågade om jag hade någon kompis som pluggade där eller något. Kom på en, men hon är ju i Luleå nu. Mitt svar blev därför nej. Så därför, eftersom jag måste åka till Östersund så tidigt på morgonen efter och måste vara på efterkontroll vid typ 8, så ordnar de ett hotellrum som de också står för. Var först på vägen hem jag kom på att Per faktisk också bor där. Hah! Hotell for me! Tråkigt bara att bo själv. *hint hint* Hör av er bara. ;)
Sen så är det så att ja, det är lugnt att bo i tält och ja, det är lugnt att supa helgen efter där. Som det ser ut nu så verkar mitt hjärtegull och några av våra vänner sugna på att följa med så vi kanske blir ett gäng. Snuttisen och en till är iaf väldigt sugna. Verkar som om det här kan bli jävla bra ändå ska vi se. *love*
När jag åkte hem var jag så lugn och harmonisk att jag höll mig mellan 90 och 100 nästan hela vägen hem, helt utan att bli irriterad på någon söndagsbilist. De som åkt med mig, speciellt den sträckan, vet hur stort det är.