Paranoia

Det regnade när vi var på väg hem idag. Först åkte vi till stan och köpte prylar, sedan så åkte vi hem och joxa. Efter det köpte jag och Ludde pizza (fryst Big One) och gick till Micke som hade blodpudding. När vi ätit väntade vi på Gustav. Sedan såg vi på tv och åt godis. Efter det gick vill till Martin och träffade hans gamla kompis Morris. Tillsammans spelade vi drakborgen och en efter en som vi dog spelade vi Burnout. Det där spelet som jag kallade något annat i ett tidigare inlägg. Det var kul. Sen tittade vi på film. Och det var där känslorna började. Men bara en aningn, en hint. Sen på vägen hem slog det till som en slägga. Paranoian. Som om nu blev jag alles för mycket, nu gillar ingen mig och en del av mig som känner att nu pratar alla i hela världen skit om mig bakom ryggen på mig medans den andra delen undrar varför någon i hela världen skulle orka prata om mig alls? Det regnar ute nu och jag är fast med min paranoia. Den är jobbig. Fan, igår kändes ju allt så underbart...